PILGRIM - PELEGRINO?
Mellan den 15e och 22 april 2012, så fick jag det stora nöjet att "glida" med några ungdomar från Skara Kommun i ett kulturellt utbyte med Spanien. Dessa tre svenska tjejer skulle få vandra pilgrimsleden i Spanien, ihop med fyra spanska ungdomar, för att sedan vandra den två veckor senare här i Sverige, och dessa fyra spanska ungdomar skulle då komma hit.
Skillanden i kulturer var ganska stor märkte man redan från början, ganska stor skillnad på dygnsrytm, redan från första början. Jag får utgå från mina egna upplevelser, i och med att jag också fick bo hos en spansk familj, och uppleva deras traditioner. Första kvällen, efter en hel dags resande, 2 x flygstarter, 4 timmars bilresa längs spansk motorväg, då längtar man efter sängen, när man anländer klockan ett på natten. Då vill inte den spanska familjen gå och lägga sig, dom har mycket krafter kvar. Man känner sig då en smula tråkig, när man lägger sig efter en snabb kvällsfika, med tillhörande språksvårigheter, och dom fortsätter kvällsaktiviteterna, dessutom är dom som ska upp till eventuella jobb och skola dagen efter.
Första dagen:
Vi fick uppleva deras skolsystem första dagen, och det första som slår en när man kommer in i deras skollokaler är: Varför tänder dom inga lampor??? Hela stället är grått, mörkt och kallt framför allt. Det andra som slår en är att dom inte har några raster mellan lektionerna,de kör stenhårt istället mellan kl 9 fram till 3, för att sedan sluta. Ingen lunch! Ingen rast! Istället väntar ett rejält mål mat när de kommer hem. Då menar jag rejält. MÄTT!!!
Vi besökte senare på eftermiddagen det som var kvar av ett gammalt fort i en närliggande by. Man häpnas över landskapet i Spanien, berg, dalar, raviner. Som gammal filmfantast man är, så känner man igen sig i landskapet om man sett västernfilmen " Den Gode, Den Onde, Den Fule" från 1966, som faktiskt är inspelad i Spanien. Dock inte riktigt där vi var, utan i Almeria.
Andra, tredje och fjärde dagen:
Första vandringen, dag 1: upp och över ett berg!!! Tack för den! Naturligtvis den varmaste dagen på hela veckan dessutom, svetten rann, stativet och dataväskan tog ut sin rätt, och törsten var stor. När man var halvvägs upp för berget så märkte man hur tystnaden började sprida sig i gruppen. Man var tvunget att koncentrera sig på att vandra och komma fram. Man fick ta till vara på alla vilotillfällen, när man filmade intervjuer.
Man får se mycket vackra vyer, fina landskap, djurliv och mycket mer. Det tråkiga är att man nästan aldrig hann insupa det hela, för man var så upptagen med att hålla flåset uppe. Vid vandringens slut väntade en kall dricka och en glass för min del, medan alla andra shoppade loss. Jag satt och jämförde den svenska kulturen med den spanska. Folk sitter på en stol med en kopp kaffe, hälsar och pratar löst och länge med en förbipasserande, som dom, inte nödvändigtvis, ens känner. Säg en plats i Sverige man gör det...
Dag 2, avsevärt svaligare, och det tackar vi för. Denna dag skulle vi vandra 2,2 mil, GULP!!! Som tur är, är det längs en sträcka utan asfalt nånstans. Dessa 2,2 mil kändes faktiskt kortare än dagen innan. Skillnad på underlag kan man säga. Jag kan beskriva denna dag med ordet: frihet. Man känner sig fri på ett sätt, ingen telefon som ringer, inga krav, inget tvång, inga måsten. Det enda man hade var en MP3-spelare i öronen och sina tankar. Man känner sig fruktansvärt lättad när man bearbetar sina tankar och det bara är en själv som lyssnar. Kände man för att prata, så tog man ur hörlurarna och snackade med närmast passerande. Jag kan erkänna hur mycket nya krafter, hur vissa "problem" bara självlöstes, av att gå lugnt och stilla, för att bearbeta fram lösningar. Helt underbart!
Detta är också första gången i mitt liv som jag passerat förbi en tjur, med horn stora som Västerås, rätt igenom dess egen hage. Där leden mycket riktigt går. Tjuren blängde en hel del, speciellt eftersom en röd jacka fanns med i gruppen... väldigt spännande. Väl framme vid dagens slut, passade vi på med ett avslappnande bad, och det behövde kroppen.
Dag 3, även denna dag är klar svaligare, och dessutom regnig. Får filma och fota vissa stunder bara. Dock kände jag av vandringen i höfterna denna dagen, eftersom vi gick på mycket mer asfalt. Bilar, regn, småstäder, och vi vandrar igenom. Det som är häpnadsväckande under alla dagarna är den mängd annat folk man möter på vägen. Det är hur många som helst som vandrar "El camino". Tyskar, danskar, engelsmän och framför allt spanjorer. Vi hade vandrat i nästan en månad och "still going strong". Starkt jobbat!
De resterande dagarna, så består mycket av min tid i att rasta, efter ett par intensiva dagars vandring och filmande. En vandring som jag definitivt inte ångrar att jag åkte med på. Den Daniel som åkte var en fundersam, stressad och trött kille. Den Daniel som kom hem, var utvilad, lugn i tanken, med nya mål satta. Plus en stor lust att fortsätta med det jag gillar mest: Foto!!
